Ramverket finns.
Det fungerar inte.
Huvudavtalet lovade trygghet genom kompetens. Omställningsstudiestödet skulle finansiera den. Men 700 miljoner kronor riskerar att brinna inne —
och var fjärde rekrytering misslyckas fortfarande.
.jpg)
Fyra siffror. En dold kris.
Svenskt Näringsliv har räknat. Siffrorna är alarmerande. Men det som gör dem till en kris är inte deras storlek — det är att ingen mäter orsakerna.
.jpg)
990 miljarder SEK i Samhällsekonomisk kostnad till 2035
Inte för att kompetensen saknas i Sverige. Utan för att den inte kan bevisas, värderas eller verifieras. En kostnad som ingen äger — och därför ingen löser.
.jpg)
71%
företag med rekryterings-svårigheter
Tre av fyra företag kämpar med att hitta rätt kompetens. Men hur mycket av det beror på att kompetensen faktiskt saknas — och hur mycket på att arbetsgivare inte kan skilja genuina kvalifikationer från köpta?
.jpg)
25% av rekryteringarna misslyckas helt
En av fyra rekryteringsprocesser leder ingenstans. Inte för att kandidaterna saknas, utan för att matchningen inte fungerar. ToFindOut rapporterar att 60% av arbetsgivare har stött på allvarliga felaktigheter eller lögner i ansökningshandlingar. Varje misslyckad rekrytering kostar i snitt 700 000 kronor.
.jpg)
700 miljoner SEK riskerar brinna inne
Finansieringen finns. Viljan finns. Men systemet för att göra investeringen lönsam saknas. Mattias Dahl, Svenskt Näringsliv: pengarna når inte fram för att byråkratin är för trög. Men även om CSN fungerade perfekt — vad händer sedan? Individen får ett intyg. Men kan arbetsgivaren verifiera det?
91 miljarder. Ingen kvalitetskontroll.
Varje år investerar svenska företag 91,5 miljarder kronor i utbildning och kompetensutveckling. Det är en av de största investeringarna i svenskt arbetsliv — och en av de minst transparenta.
Den svenska marknaden för företagsutbildning och kompetensutveckling omsätter 91,5 miljarder kronor årligen. 40-50% av arbetskraften deltar i någon form av personalutbildning varje år. Det är miljontals individer som utbildas.
Problemet är att marknaden inte kan skilja kvalitet.
En arbetsgivare som köper en ledarskapsutbildning vet sällan:
- Vem som faktiskt utbildar
- Vad deras behörighet är
- Om innehållet har vetenskaplig förankring
- Om det leder till mätbara resultat
Samma sak gäller den som rekryterar. Ett certifikat berättar att någon gått en kurs. Det berättar inte vad kursen innehöll, vem som höll den, eller om personen faktiskt kan tillämpa kunskapen.
Tre marknader, tre olika problem:
Inom segmentet säkerhetsutbildningar, som exempelvis rör truck, ställning och heta arbeten, är kursinnehållet visserligen standardiserat. Den stora frågan är dock om deltagarna faktiskt har lärt sig det de ska. Eftersom validering ofta saknas tenderar kompetensen att fastna i interna system istället för att bli verifierbar.
När det gäller kvalificerande utbildningar inom områden som IT, projektledning och marknadsföring är problemet att alla certifikat ser likadana ut. Det gör att skillnaden mellan en nybörjare och en expert blir osynlig för utomstående. Ett växande problem inom detta segment är dessutom så kallade "diploma mills".
Inom segmentet ledarskap, som innefattar bland annat grupputveckling, coaching och teambuilding, styrs innehållet ofta av trender och saknar inte sällan vetenskaplig grund. Eftersom resultaten av dessa utbildningar aldrig mäts, riskerar mediokritet att bli den nya basnivån.
Gemensamt för alla tre: marknaden saknar information för att skilja bra från dåligt.
Marknaden för citroner
Varför underinvestering i kompetens är rationellt
1970 beskrev nationalekonomen George Akerlof ett problem som senare gav honom Nobelpriset: Vad händer på en marknad där köparen inte kan bedöma kvalitet?
Svaret: Marknaden kollapsar inifrån.
När kvalitet är osynlig betalar köparen ett genomsnittspris — inte ett högt pris för kvalitet, inte ett lågt för skräp. Ett pris mitt emellan.
Det betyder att den som investerat i riktig kompetens får för lite betalt. Och den som levererar undermåligt får för mycket.
Akerlof kallade det "The Market for Lemons." På svenska: citronmarknaden. Och den svenska utbildningsmarknaden har alla kännetecken:
- En treårig truckutbildning värderas lika som en helgkurs
- En evidensbaserad ledarskapsutbildning kostar lika mycket som pseudovetenskap
- En utvecklare med djup säkerhetskompetens ser likadan ut som en med ytliga kunskaper
Problemet är inte att det finns dålig kvalitet. Problemet är att ingen kan se skillnaden.
Hur det går till
Kvalitet kan inte verifieras
Arbetsgivaren ser ett certifikat, ett diplom, en rad på CV:t. Men det finns ingen infrastruktur för att se vad som ligger bakom. Vem utfärdade det? Vad var deras behörighet? Vad innehöll utbildningen?
Marknaden prissätter genomsnitt
När kvalitet inte kan bedömas behandlas alla certifikat lika. Den som investerat tre veckor i riktig truckutbildning värderas som den som tog en helgkurs. Den som har fem års djup erfarenhet ser likadan ut som den som nyss certifierades.
Seriösa aktörer får för lite betalt
Varför investera i kvalitet om marknaden inte belönar det? Seriösa utbildare förlorar mot de som erbjuder "expresskurser." Individer som lägger tid och pengar på gedigen utbildning får ingen lönepremie.
Kvaliteten sjunker
Varför leverera mer än minimum om ingen kan se skillnaden? Transportstyrelsen fann att 35-timmars YKB-utbildningar kortades till en bråkdel. Lägsta pris vinner.
Förväntningarna sänks
Arbetsgivare märker att certifikat inte garanterar kompetens. De sänker förväntningarna — och vad de är villiga att betala. Investeringar i kompetensutveckling framstår som riskfyllda.
Systemisk mediokritet
Slutresultatet: de som levererar kvalitet har lämnat eller anpassat sig. Mediokritet blir baseline. Och ingen vet vad marknaden kunde ha levererat.
Kapprustningen ingen vinner
Meritinflation som symtom på systemfel
När certifieringar inte går att verifiera, kräver arbetsgivare fler signaler.
Harvard Business School dokumenterade mönstret: 67% av jobbannonser för produktionsledare kräver högskoleexamen — trots att endast 16% av nuvarande arbetare i dessa roller har en. Arbetsgivare betalar upp till 30% mer för akademiker, även när de presterar sämre i rollen.
Varför? För att de inte kan verifiera kompetens på annat sätt. Examen blir en proxy för kvalitet — inte för att den garanterar färdigheter, utan för att den signalerar något.
Resultatet: En kapprustning där alla förlorar utom fuskarna.
- Gymnasieexamen räcker inte längre — kräv kandidat
- Kandidat räcker inte längre — kräv master
- Master räcker inte längre — kräv erfarenhet från "rätt" företag
För varje steg uppåt ökar kostnaden för den ärliga arbetaren. Och för varje steg uppåt ökar belöningen för den som fuskar sig förbi.
Omställningsstudiestödet ska finansiera kompetensutveckling. Men om meritinflation driver upp ingångspriset för arbetsmarknaden, blir stödet en kompensation för systemfel — inte en investering i tillväxt.
Din kompetens är inlåst
Huvudavtalet lovade: "Trygghet ligger i kompetens, inte anställningstid."
Men trygghet i kompetens förutsätter att kompetensen följer dig. Idag gör den inte det.
Dina kurser finns i företagets HR-system. Dina certifikat ligger i en pärm på kontoret. Din erfarenhet dokumenteras i deras register, inte ditt.
- Byter du jobb: Reverifiering
- Byter du bransch: Börja om
- Byter du land: Veckors handläggningstid
"Trygghet i kompetens" blir trygghet i anställning — precis det Huvudavtalet skulle förändra.
Grundorsaken
Kompetens kan inte bevisas, värderas eller bäras med sig. Systemet för utfärdande finns — yrkesnämnder, utbildningsanordnare, branschorganisationer. Men infrastrukturen för verifiering saknas helt.
.jpg)
Vad som faktiskt saknas
Vad som faktiskt saknas
Sverige har ett välutvecklat system för att utfärda kompetensbevis. Yrkesnämnder som TYA, BYN och VVSYN certifierar. Universitet utfärdar examina via Ladok och hundratals certifieringsorgan ger yrkesbevis.
Men det finns ingen infrastruktur för att verifiera dem eller bedöma vad de är värda.
Det som saknas är fundamentalt för en fungerande marknad:
- Synlighet i vem som utfärdat ett bevis och deras behörighet.
- Information om vad utbildningen faktiskt innehöll.
- Möjlighet att jämföra kvalitet mellan utbildare.
- Aggregerade signaler om vilka utbildningar som leder till resultat.
Istället för en sammanhållen infrastruktur existerar hundratusentals databaser som inte kommunicerar. ID06 täcker byggbranschen men inte logistik. Ladok täcker högskolan men inte företagsutbildning.
Resultatet:
Ett fragmenterat landskap där köpare — arbetsgivare, individer och staten — saknar information för att fatta rationella beslut. Det skapar en marknad där varje verifiering kräver manuellt arbete, där förfalskningar inte upptäcks, och där ingen mäter problemets omfattning.
Infrastrukturen börjar här
Utforska hur vi bygger det som Huvudavtalet kräver för att fungera.
.jpg)